.

Råkat ut för magsjuka eller matförgiftning, troligtvis båda..

Till råga på de är hjärtat krossat åter igen.

Att den här dagen skulle komma hade ja redan räknat ut, men ändå hoppats innerligt på att den inte skulle göra de.

Varför ska livet vara så hårt mot mig?

Räcker de inte med ett krossat hjärta en gång?

Du är så nära men ändå utom räckhåll för mig.

Jag orkar inte mer, kan inte hantera mer.

Bara sitter här och väntar på nästa dåliga nyhet som väntar bakom hörnet.

Snälla nån rädda mig från mitt liv!!!

Jag blir galen!!!!

Jaha 2011.. kunde ju inte ha slutat sämre...

2012... kunde inte ha fått en sämre start.

Inget i livet är som ja önskar och inte lär de väl bli så heller om man ska tro på de endel folk säger.

Svårt att lita på och svårt att accepera.

Jag är inte en människa som sitter och deppar jämt men senaste åren har helt enkelt inte varit mina år.

Är fan nere i skiten hela tiden.

Lyckas ja kämpa mig upp en aning så blir ja nertryckt direkt.

Inte det lättaste att vara glad och posetiv då.

Är väl mitt egna fel till största del att de är som de är nu men hur mycket ska ja tåla?

Hur mycket skit förtjänar ja? När ska de ta slut?

Vad har jag gjort för att förtjäna det så här mycket?

Inte konstigt att man ibland känner för att ge upp hoppet om livet...

Inte min tid nu har ja märkt..

Allt går verkligen åt helvete.. :(

Är de inte jag som mår skit så är de stackars katten som skrämmer mig så jag mår skit för de..

Trodde fan han skulle dö..

Hur har jag lyckats fuckat upp de så här..

Är de därför ja har sån huvudvärk?

Mina hjärnceller försöker lära mig en läxa och få mig att tänka i fortsättningen...

If you want me to stay,

I'll be around today,

To be available for you to see.

When you know that you're never number two,

Number one's gonna be number one,

I'll be good,

I wish I could

I get this message over to you now.

...ja de är "Tänk om"

Tänk om ja hade gjort annorlunda, hur hade då blivit?

Gjorde jag rätt eller fel?

Gör ja rätt eller fel nu?

Eller rättare sagt vad ska jag göra nu?

Tankarna snurrar och känslorna spelar mig ett spratt.

Vad är äkta och vad är falskt?

Hur ska jag få veta om ja gör rätt?

Vill bara att svaret ska finnas rakt framför mig utan en massa gåtor och laburinter.

Men så lätt är inte livet.

Svaret finns aldrig där när man behöver de, det kommer alltid försent.

Jag är en känsloladdad tickande bomb just nu som sprängs vilken sekund som hälst..

Psykbryt är inte långt borta om de inte ordnar upp sig snart..

Nu sitter man här igen med samma problem ännu en gång.

Med samma funderinger och samma beslutsångest som förut.

Hur skulle det bli?

Bra? Dåligt?

Att de skulle bli bra är egentligen inte den stora fråga, ja vet att de skulle bli de.

Men räcker känslorna till?

Kommer ja kunna ge tillbaka lika mycket som jag får?

Kommer ja känna att jag gjort rätt eller kommer jag ångra mig igen?

Kan helt enkelt inte få vissa saker ur huvudet.

Det har bara fastnat och de gör mig aningens irriterad och smått galen faktiskt.

Eller inte smått, jävligt galen faktiskt!

Jaha nu då?

Du menar vad?

Hur tänkte du nu egentligen?

Ehh jag blir inte klock på något.. :/

Ne usch... Den här kvällen är ingen bra kväll alls :(

Deppig och känner att några tårar skulle vilja trycka sig ut.

Saknar så de gör ont :´(

Hatar att känna så här.. igen! När man äntligen lyckats hitta tillbaka till livet och funnit lite lycka så är de precis som att ja inte förtjänar de. Snäll kan någon förklara varför? Vad har ja gjort för fel för att de alltid ska sluta på de här sättet?

Jag har gjort misstag de vet ja men hur länge ska man straffas för dom?

Att sakna någon är inte lätt. Har lärt mig att de är något av de svåraste som finns här i livet, Speciellt när den inte är besvarad eller går att dämpa..

Vill bara vrida tillbaka tiden :(

Förlåt till alla som jag sårat :(

Jag plågas av mina egna misstag.

Jag har lärt mig av dom och kommer aldrig göra samma sak igen.

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och göra de annorlunda.

Hade ja vetat de ja vet i dag så hade ja aldrig tvekat.

Då hade ja bara kört på och inte funderat på det förflutna..

Men man kan inte veta innan man testat.

Ja var tvungen eftersom ja inte visste..

Att såra någon var aldrig min mening och allra minst att ja skulle såra mig själv. ja gjorde de ja var tvungen för mitt egna bästa men som sen slutade i värsta tänkbara..

Nu när jag verkligen är säker på vad ja vill ha så finns de inte längre kvar. Och de plågar mig, vetskapen om att de är mitt egna fel, att de ja själv som sumpat allt.

Inte så här ja ville att de skulle bli.

Det är verkligen sant som dom säger. Man vet inte vad man har förens man förlorar de. Ja visste att kände något men inte att de var så här mycket..

Mår väl som jag förtjänat antar ju :´(